Du är flerfaldigt prisbelönt fotograf och en del av Nikons top 100, med andra ord en ganska populär landskaps- och naturfotograf. Hur åstadkom du allt detta? Berätta mer om din resa. 

Jag har alltid sett mig själv mer som en konstnär än som en fotograf och min resa bakom kameran har varit allt annat än spikrak.

Min kärlek till konst började som barn. Jag har så långt tillbaka jag kan minnas alltid ritat och målat. Det ledde till att jag sökte till konsthögskolan och blev antagen till det prestigefyllda Maryland Institute College of Art (MICA) i Baltimore. Det var där jag, som konstnärsstudent, tog en spontan kurs i svartvit fotografering och blev helt förälskad i uttryckssättet. Som målare kunde jag spendera månader på en enskild målning men fotograferingen tillät mig att utforska oändliga kompositioner, ljus och historier under en enda eftermiddag. Det kändes mycket mer organiskt för min kreativa process. 

Efter college var jag klar med stadslivet och hade en god vän som bodde i Lake Tahoe. Han hade ett extrarum att hyra ut, så jag hoppade på möjligheten att flytta till bergen under en vinter för att kunna fundera ut mitt nästa drag. Vad jag inte förväntade mig var att bli helt förälskad i Lake Tahoe och Sierra Nevada. Den vintern blev till sommar, ytterligare en vinter och så vidare. Jag tillbringade min tid med snowboardåkning eller klättring (beroende på säsong) och fotograferingen fick stå tillbaka. Jag jobbade som bartender på kvällarna för att betala räkningarna så jag kunde spendera varje ledig dag med att leka i bergen. Det var den tiden i bergen som verkligen återuppväckte min passion för fotografering. Efter några år kom jag på mig själv med att packa med min kamera på nästan varje äventyr jag var iväg på. Föga anade jag att det var starten på min portfölj, så som den ser ut än idag. 

En kväll när jag stängde baren på Kirkwood Mountain Resort kom VD:n in och satte sig för att dricka. Vi hade lärt känna varandra ganska väl under åren. Han hade hört via en kollega att jag börjat fotograferade igen och frågade om jag var intresserad av att fota för skidorten de kommande dagarna. Vi var mitt i en stor stormperiod och ett TV-team var där och filmade ett antal lokala idrottare i episka förhållanden. De behövde en stillbildsfotograf och jag hoppade på möjligheten utan att blinka. 

Efter fotograferingen presenterade jag mitt arbete för skidorten och de köpte ett antal bilder. Utan att inse det hade jag just fått in en fot i den komersiella fotovärlden. 

Därifrån tog min karriär som fotograf verkligen fart. Jag fortsatte att fotografera för skidorten och mitt arbete började publiceras i alla skidmagasin. Det väckte uppmärksamhet från Aurora Photos (en prominent fotobyrå på den tiden) som ville se hela min portfölj. Kort efter att ha granskat mina bilder skrev de avtal med mig och mitt arbete distribuerades internationellt. Inom loppet av ett år började mitt arbete dyka upp i tidningar och reklamfilmer över hela världen. Redaktörer och konstköpare la märke till mig och nya uppdrag började snabbt trilla in.

Sedan dess har min karriär varit en otrolig resa med episka höjdpunkter - som att hamna på omslaget till National Geographics Night Sky of North America - och smärtsamma bottennoteringar - som att bryta ryggen under snowboardåkning, vara en millimeter från att skada ryggmärgen och nästan aldrig kunna gå igen. Om fotografering har lärt mig något är det att uppskatta varje dag och inte ta någonting för givet.  

Mitt främsta fokus nuförtiden är att skapa innehåll som inspirerar och utmanar mig. Det innebär att jag fortsätter vara sann mot mig själv och alltid sträva efter att pusha mina kreativa gränser, oavsett hur obekvämt det kan vara. 

Vilken prestation är du mest stolt över? 

Det jag är mest stolt över är att mitt arbete förhoppningsvis har inspirerat människor att göra bättre val, bli bättre och ta tid att uppskatta världen runt omkring oss. 

Berätta om din syn på hållbarhet och hur du tar hållbara val i ditt dagliga arbete. 

Att vara hållbar är ett medvetet beslut att lämna ett litet avtryck i vårt vardagsliv. För mig innebär det att tänka till kring de små besluten som alltid att använda en återanvändbar vattenflaska och kaffekopp, men även kring större beslut som vilka företag jag köper från och stöder. Var, hur och med vem vi spenderar våra hårt förvärvade pengar kan ha en enorm påverkan på hur affärer genomförs och vilka hållbara tillverknings- och affärspraxis som implementeras över hela världen. 

Vilken aspekt av Lowepro-produkterna gjorde att du valde dem för det här projektet? 

Jag har använt Lowepro-väskor sedan början av min karriär. De har rest världen runt och aldrig svikit mig. Att säkert och effektivt få sin utrustning från fotografering till fotografering är en stor del av innehållsskapande. I vårt team brukar vi skämta om att vi är mer "professionella packare" än "professionella fotografer/filmare". Vi är mycket noga med hur utrustning packas, organiseras och slutligen packas fram och används ute i fält. Lowepro gör de bästa väskorna och det faktumet bevisas om och om igen på varje fotografering. 

Vilket är ditt nästa stora personliga projekt du skulle vilja arbeta med? 

Under de senaste 5 åren har jag gjort en djupdykning i rörligt innehåll. Jag har nu regisserat ett antal kortfilmer och har absolut blivit förälskad i den samarbetsprocess som är filmskapande. Vi har ett topphemligt projekt på gång som jag inte kan prata för mycket om ännu, men ni kommer att höra mycket mer om det under våren. 

Läs mer om Rachid och hans hållbarhetsuppdrag tillsammans med ProTactic BP.

Det är omöjligt att både ha kakan och äta den – om du vill se världen kommer du att lämna ett koldioxidavtryck. Jag tror dock att de små sakerna räcker till förändring och om vi alla gör vår del kan vi börja vinna kampen mot klimatförändringar. Här följer några av de gröna regler jag följer när jag är ute och reser i arbetet, för att hjälpa till att säkerställa en bättre framtid för vår planet: